Jag är på väg, ett delmål klart men snart snart är jag på väg tillbaka. Jag låter inte några negativa människor påverka mig, inte heller tvivel eller rädsla. Vi har bara detta liv, njut och gör det du mår bra av. Njut av nuet, kritik möts vi av oavsett och folk som inte orkar att ta tag i sina egna liv ifrågasätter gärna andras. Strunta i dom och följ ditt hjärta. Carpe diem ❤
Jag menar inte att jag är eller vet bäst, kan och vet allt. Jag har inte räddat världen och jag kan inte göra det heller…. Men jag (med er hjälp) har gett ett litet bidrag till att göra den till ett bättre ställe. Det handlar om framtiden- den värld våra barn, barnbarn och deras medmänniskor kommer leva i den dan vi inte finns längre.
Vi klagar över än det ena och än det andra i vår vardag, det måste man få göra ibland. Men det bästa du kan göra, för dig själv och andra, är att titta upp och se dig omkring. De flesta (åtminstone av er som känner mig och läser min blogg) har det bra. Ni har dagligen mat på bordet, tak över huvudet och en familj som älskar er. Alltför många ute i världen har inte det!
När jag påbörjade det här projektet tänkte jag- jag har en chans att hjälpa. Andra kan inte göra det som volontärer etc men de fick chansen att göra det via bloggen. Jag trodde mig veta vilka av mina vänner som skulle länka vidare, bidra med kläder, pengar och leksaker. Jag trodde mig veta för några av dom har t.o.m. barn själva. Döm om min förvåning (eller blev jag förvånad egentligen?) när helt andra människor visade sitt stöd än de jag trodde. Och dom jag hade gissat på lös med sin frånvaro…. Livet är en skola med dagliga läxor (både bra och dåliga), jag är inte bitter och jag tänker inte bli det heller. Istället går jag vidare med många nya insikter om världen och mina medmänniskor.
Mitt projekt är över men inte mitt engagemang. Jag har hittat två projekt jag vill stödja och som jag kommer följa. Jag kan inte vara där ute och hjälpa så jag hjälper andra att hjälpa. Jag hoppas att jag inspirerat åtminstone en människa därute att göra något bra för en annan medmänniska. Det är det enda som behövs, inspirera och hjälp en så sprider det sig som ringar på vatten. Skänk en tia månatligen till en organisation du tror på. Lägg in det på autogiro så slipper du tänka om du tycker det är jobbigt eller glömmer. Hjälp någon att göra det du kanske inte har möjlighet eller ork att ta tag i. Vad är väl en kaffe eller lite mindre fredagsmys mot vetskapen att du hjälpt en annan människa? Men än viktigare, du är en förebild för dina barn! Du kommer visa dom vad omtanke är, att det är viktigt att bry sig om sina medmänniskor. För du skänker inte bara pengar, du engagerar dig i världen du lever i!
Det som sker runt oss, med våldtäkter, mord mm är ett resultat av gårdagens barn. Det är ett resultat av hur de blev behandlade, miljön de växte upp i mm. De blev inte sedda eller försummades på annat sätt. Välj att förändra och se dom idag istället för att klaga imorgon!
Over and out, nu åker jag hem…
Hej allihopa
Jag har inte fått någon respons från er som satt in pengar så jag har bestämt att lägga tillbaka dom på kontot. Här kommer en redovisning:
Jag tog ut 11.000 baht den 23/9:
Jag hade 7 715 kr med sen satte systrarna Schärt in en hundring var:
Jag handlade upp 5907 baht på leksaker (taxin T&R till barnhemmet och diverse andra målarsaker mm betalade jag själv). Detta ger:
Så, tentan av kontentan- jag har satt in 6 663 kr som jag kommer göra av med nästa gång jag kommer. Om ni som satt in pengar vill ha tillbaka dom så gör jag det, det är inte försent för det 🙂
Jag kommer även skicka/ta med resterande kläder som ni skänkt 🙂
Jag hoppas ni är nöjda med inköp och redovisning. Jag kan säga att jag åker med mer planer än när jag kom hit, med mer jävlar anamma och beslutsamhet! Jag är inte redo att åka hem, tre månader har gått alldeles för fort….
Hej allihopa, jag har en fråga… Min tid för denna gång börjar ta slut, på söndag åker jag hem. Hittills har jag gjort uttag men inte handlat upp pengarna. Jag har gjort av med ca 7000 baht hittills, ca 1 500 kr, på leksaker (se tidigare redovisning). Det är vad ni satt in, alla utom jag och Marcel som satt in 3000 kr var. Jag ska nog hinna med ett eller kanske två besök på barnhemmen i veckan MEN… Jag har funderat och funderat, det har varit min första och sista tanke varje dag. Vad ska jag göra med resterande pengar?
Jag brukar alltid köpa presenter som behövs eller som någon verkligen vill ha. Jag gillar inte bara att handla presenter etc för handlandets skull. Så nu är mitt dilemma- ska jag bara handla upp massa leksaker eller är ni ok med att jag lägger tillbaka resterande pengar på Live and let give kontot? Jag kommer tillbaka hit så då kan jag verkligen göra något nyttigt för pengarna! Jag vet ju vad jag vill göra (ta med barnen på utflykter) men vädret var ju som det var. Jag förlorade några veckor på det och nu har jag besök hemifrån. Om inte ni är ok med detta så kan jag betala tillbaka pengarna ni satt in, det gör mig inget. Ni väljer men jag är tacksam för svar så jag slipper tänka på det 🙂
När jag lämnade Bangkok läste jag om översvämningar i Patong och efter de senaste veckornas oväder var jag smått less. På planet hem bad jag en bön om bättre väder och tydligen var jag tillräckligt nära han däruppe för mina (och era 🙂 ) böner blev bönhörda. Senaste två dagarna har himlen varit i princip molnfri och solen sken så vi hamnade på runt 35 grader. Då jag har besök har vi tillbringat de dagarna på stranden.
Idag blev det molnigt och delvis regn så jag åkte till barnhemmet. Det tar en timme ungefär så ni förstår problemen att ta sig ut. Hemmet ligger utanför Phuket town (i djungeln typ) och det finns inga kommunikationer dit ut. Tyvärr så verkar jag gå om barnen jämt. Idag var det skollov så många var bortresta hos nån släkting eller på marknad. Kvar på hemmet fanns fem barn i olika åldrar. Jag började med att prata med föreståndaren, hon var jättetrevlig och visade mig runt. Jag frågade vad de behövde och hade mm mm. Min hjärna gick på högvarv, jag ser så mycket jag kan göra och hjälpa till med! Och föreståndaren berättade att de är i stort behov av hjälp. De är två vuxna som tar hand om ca 17 barn, en på dagtid och en nattetid. De har även en kock, en chaufför och en administratör.
De har ett ganska stort område med pool, fiskdamm och bibliotek. Jag var även inne i barnens rum som de naturligtvis delar med två- tre andra. Allt är väldigt spartanskt och håller inte alls en hög standard i våra ögon mätt men jag ser att de verkligen anstränger sig för att göra det bra. Och det finns fullt av möjligheter och jag har blivit erbjuden att komma dit och jobba. Jag kommer få hjälp med visum direkt av hemmet vilket är jättebra. Det är en stor procedur med både visum och att skänka kläder men nu verkar det lösa sig för mig 🙂
Barnen blev jätteglada för alla leksaker! De satt som små tända ljus när jag kom och även fast jag lassade fram allt så satt de tysta och tittade på. Jag sa till dom att komma och riva upp allt men de var så snälla och väluppfostrade. Jag började riva upp allt ur kassarna och dela ut och då blev de också exalterade. Tyvärr blev det så mycket på en gång att jag glömde att ta kort.
Jag har lite utgifter och uttag att redovisa, ett inlägg kommer senare om det. Jag vill dock passa på att tacka Schärti för insättningen. Jag säger till dig och alla andra som bidragit till projektet – you have big heart! Det är vad thaiarna säger till mig men jag gör ju inte det här ensam, ni gör en lika stor insats ❤
En kompis kom från Sverige för att tillbringa mina sista två veckor med mig. Jag åkte därför till Bangkok i söndags (6 oktober) och det var lika bra. Som jag skrivit tidigare öser regnet ner i Patong, vattnet är knähögt dvs totala översvämningar. Så här ser det ut:
Jag oroar mig för hur jag ska ta mig ut till barnen men ett är säkert- dit ska jag förr eller senare! Måste lämna leksaker mm och ta adjö av de underbara ungarna 😦
Här i Bangkok ägnar vi tiden åt shopping och mat. Vädret är strålande även om det har duggat lite ibland.
Nu ska vi checka ut och ta oss till flygplatsen, båda med något tyngre baggage än vad vi hade i söndags 🙂
Alltså… Jag vill ha ett allvarligt snack med han däruppe… eller dom eller vem det nu än är som bestämmer vädret! Det spöregnar, öser ner, rena rama himlen öppnar sig och syndafloden svämmar in över Patong. You get the picture? Och jag har en massa att göra!!! Jag har inte tid med oväder 😦 en rejält stukad tå stoppar mig inte (fast den är blå och mer än dubbelt så stor än vad den brukar vara) men att promenera i det här vädret? Nej det vore rent galenskap, man halkar runt och är dyngsur och fryser. Jag som ska till barnhemmen och lämna leksaker! Så alla ni därute, nu ber vi allihopa om att solen ska visa sig i Phuket… Eller åtminstone att det ska vara uppehåll! Ok???? Bra där! 😉
På söndag åker jag till Bangkok i några dagar, innan dess måste jag ha utfört en del för sen tar mitt lilla projekt slut.
Igår skulle jag ha åkt till barnhemmet med alla leksaker. Tyvärr var vädergudarna emot mig, det spöregnade och var jättekallt (ok, tänk en kall sommarkväll i Sverige- det är faktiskt kallt för att vara Thailand). Det var riktigt ruggigt så jag valde att stanna hemma. Idag var jag på sjukhuset hela dan, hade fastat sen igår klockan 18 så var inte jättepigg. Till alla skattebetalare i Sverige- visste ni att ni har bidragit till Bangkok Hospital efter tsunamin 2004? Inte jag heller men tydligen skänkte kungen en del pengar till sjukhuset efter tsunamin och numera finns ett konferensrum uppkallat efter Kung Carl Gustav hahaha jag anser att det är hela svenska folkets bidrag 😉
På hemvägen stannade jag till vid Jungceylon köpcenter. Jag är på jakt efter fotbollar och basketbollar, tyvärr var de ganska dyra. Valde att vänta och tänka på saken. Istället köpte jag på mig alldeles för mycket leksaker- idag blev det dockor, radiobilar, basebollträn, pingisracketar mm mm Än en gång såg jag ut som en mänsklig packåsna med en enorm påse på ryggen. Den här gången promenerade jag hem och det var många som tittade och pratade om/till mig… Jaja jag ser det som armträning 🙂
Kalaset gick på 2 612 baht dvs ca 550 kr!
Idag kom min vän Wa Wa förbi, det är hennes lediga dag och hon hade lovat att vi skulle shoppa till barnen. Hon har moppe så vi åkte till en enorm affär som heter Supercheap och det var verkligen superbilligt. Jag fyllde snabbt en hel vagn med leksaker och när allt var packat och klart inser jag att jag nog varit lite för entusiastisk. Det tog ett tag att packa in ca 25 påsar i två enorma säckar. Eftersom vi åkte moppe kan ni ju tänka er synen- jag med en ikealiknande påse på ryggen (huvudet) och en under armen. Wa Wa, med ett enormt leksakstält framför sig, kunde knappt navigera moppen hela långa vägen hem (var i en helt ny by idag).
Väl hemma bjöd jag min vän på pizza som tack för hjälpen och sen däckade vi helt utmattade. Wa Wa skrattade länge åt min gångstil, jag är ju liksom inte van att åka flera mil på moppe. Stel och med värkande rumpa men väldigt nöjd och glad! Kalaset idag gick bara på 3 295 baht, ca 700 kr!!!
Imorgon ska jag till Jungceylon och handla fotbollar, basketbollar och lite annat sportigt. Hoppas barnen blir lika glada som jag är för leksakerna! Sen ska jag ta taxi till barnhemmet för 1000 baht med alla sakerna- aldrig mer moppe så långt hahah
Jag vill än en gång säga: stort tack till alla er vänliga människor därute som tänkt på andra behövande ute i världen och skänkt till projektet. Som ni ser räcker det väldigt långt och som jag skrev i början- en kaffe i Sverige, en måltid för fem barn i Thailand! Jag hoppas ni är nöjda med redovisningen och inköpen så här långt! Snart åker jag hem så glöm inte att säga upp autogiro 😉
Hej
Jag vill bara säga att jag inte glömt bort barnen, jag har bara tagit en liten paus. Är konstant slut, så trött att jag inte orkar bära upp mig själv. Det känns som om allt jag gör är att ta pauser men jag måste se om min hälsa med…. På måndag får jag reda på vad det är för fel så nu vilar och sover jag.
Imorrn och överimorgon ska jag till Life Home Project, ska förbi och handla en massa leksaker till barnen med. Ni kanske undrar varför jag bara åker på helgerna till hemmet för HIV- sjuka? Det är för att få träffa alla, de är ju i skolan på dan och på kvällen går inte bussarna till Phuket Town.
Ok, skriver mer i helgen- nu ska jag sova zzzzzzz
Live and let give 